Nordbor i Rom

Alla har vi fascinerats av resenärer till Rom. I egenskap av en vän av Rom och även själv resenär till den eviga staden skriver jag här kort om några berömda nordiska Rombesökare.

Pilgrimer till helgonens stad

Jag börjar med de medeltida pilgrimerna, som lockades till Petrus och Paulus stad. Christian Krötzl, som forskat i pilgrimer, har konstaterat att pilgrimerna kunde vallfärda både till närliggande och fjärran mål, de kunde vara både rika och fattiga. Naturligtvis var det lättare för rika pilgrimer att bege sig till de berömda målen i Europa. De mest berömda målen var Santiago de Compostela, Heliga landet, Rom - men även Nidaros (Trondheim) i norr. Pilgrimerna erhöll skyddsbrev för att hjälpa dem på resan och från målen fick man pilgrimsmärken. Pilgrimsmålet fick inkomster genom försäljning av märkena, upplevelserna, ritualerna, avlatsrättigheterna. I Rom finns de sju klassiska pilgrimskyrkorna.

Rom på medeltiden var en mycket mindre stad en den antika miljonstaden en gång varit. Men Rom var påvens och kurians stad, kristenhetens centrum. Kirsi Salonen har granskat romerska pilgrimer närmare: man kunde göra visiter i kurian eller vallfärda som bot. Biskop Arvid Kurck utfärdade t.ex. 1516 ett skyddsbrev åt birgittinerbrodern Matthias Olafsson och borgaren Olaf Petersson från Nådendal för en resa till Rom, Santiago de Compostela och det heliga landet. Jubelåren lockade många pilgrimer. Olav Magnusson var i Rom då han valdes till biskop för Åbo stift. Det var under anno santo 1450.

Men den mest berömda nordiska pilgrimen till Rom är förmodligen heliga Birgitta (ca 1303-1373). Hon tillhörde eliten, var gift och fick flera barn. Hennes far, lagmannen Birger, hade redan varit pilgrim på sin tid och så även hans dotter. Hon vallfärdade möjligen till Nidaros och senare till Santiago de Compostela. Under färden blev maken sjuk och dog senare efter återkomsten till Sverige. Då började ett nytt liv för änkan Birgitta: hon blev kallad till Guds språkrör och fick uppenbarelser. De har skrivits ner och därför vet vi en del om henne och hennes tid. Inför jubelåret 1350 begav hon sig på pilgrimsfärd till Rom genom ett pesthärjat Europa. I Rom kom hon sedan att verka resten av sitt liv, med undantag för mindre pilgrimsfärder i Italien samt en stor pilgrimsfärd på 1370-talet till Heliga landet. Hon är förmodligen idag mest berömd för att ha grundat birgittinerorden, vars moderhus förlades till Vadstena i Sverige. Men ett kloster verkade även i Rom, troligen på den plats vid Piazza Farnese där den nuvarande Casa di Santa Brigida ligger.

Konvertiten från norr

Men om man kommer närmare nutiden finns det många fler nordiska berömda personer som gästat Rom och stannat kvar. En annan av dessa är naturligtvis Sveriges drottning Kristina (1626-1689). Hon tog över kronan som barn efter faderns död år 1632, men regerade under en förmyndarregering fram till 1644. Hon var mycket intresserad av vetenskap och konst, humanism och filosofi. Hennes dynastiska börda var att vara kvinna och intresserad av katolicismen. I sin bok med aforismer tyckte hon till exempel: "Det fodras större mod att gifta sig än att draga i fält." Hon abdikerade till förmån för sin kusin år 1654 och konverterade följande år i Innsbruck. Färden fortgick mot påvens stad. Först mötte hon kardinaler, varpå hon besökte Vatikanen och fick audiens hos påven Clemens IX, varefter hon ceremoniellt red iin i Rom med borgmästaren Borelli och stadens adel. Intåget skedde vid Porta del Popola, som var rikt dekorerad med en triumfbågde som senare blev permanent, en salut skjöts från Castel Sant'Angelo och slutligen tog påven emot henne officiellt i Sixtinska kapellet. En massa festligheter arrangerades därefter till hennes ära och hon fick slå sig ner i Palazzo Farnese, där intill Birgittahuset. Hovet var dock mycket krävande och svalde pengar, men hon blev berömd för sin salong för kultur och politik, Academia Clementinae.

Senare bosatte Kristina sig i Palazzo Riario med sin trädgård som breder ut sig nedanför Gianicolokullen. Hennes bibliotek innehöll 3700 band och 1100 handskrifter, som ytterligare utökades i Rom till inalles ca 5500 band - men de är numera spridda. Men ett band med hennes emblem på läderpärmen finns faktiskt i Borgå gymnasii bibliotek än idag. Kristina blev vida berömd för sitt mecenatskap, som gynnade vetenskap, musik, teater och konst i den eviga staden.

Svenskar i Italien på 1700-talet

På 1700-talet har vi flera nobla personer, som fascinerades av Rom och Italien. Carl August Ehrensvärd (1745-1800) besökte Italien 1780-82. Ehrensvärd var amiral och arkitekt, uppvuxen på Sveaborg där hans far Augustin var kommendör. Carl August var en flitig skribent och tecknare. Han utgav sin resejournal från Italien år 1786. Enligt hans journal kom han till Rom hösten 1780 via Paris och norra Italien - och stannade längre än planerat: han studerade konst och arkitektur och älskade det varma klimatet.

I en pro memoria till kung Gustav III (1746-1792) inför dennes resa till Italien framkommer en del humoristiska uttryck: "Av alla trakter är ingen så ful trakt som ikring Rom, men blir en vacker trakt i jämförelse med den ikring Åbo" och "Rom är ingen vacker stad, men giver tillkänna stora steg människan gjort ifrån och till barbarismen, den förvarar aktningsvärda kvarlevor av DEN FORDOM UPPODLADE VÄRLDEN." Men fina intryck fick han också: "Den som är från Norden finner ett stort nöje, då han får se palmen och ett citronträd växa ibland åker och gårdar, då han får se kryddland stora som åkerfält, gårdar strödda som blomster, folket i rörelse som under en högtid, och jorden bär sin frukt i tre lag." Arkitekturen var det mest intressanta i många avseenden för Ehrensvärd:
"Pantheon i Rom är en stor härmning av en jordkula. Har en kupig ihålighet, ett enda hål på det högsta valvet, och är inuti en fullkomlig likhet av en sann sak. Men utanpå är det en samling av jordarbete förblandat med träverk. [...] Pantheon är väl uttänkt, den liksom är innefattad i sidoväggar, intet högt i luften, och ger således en säkerhet och ett nöj, att vi en så stor sak vara säker."

Ehrensvärds reflektioner andas tidens strömningar: han diskuterar smak, geni, naturen, människans väsen, "folkens" väsen, arkitektur, konst, beundrar antika ideal, moralen , estetiken. Så kallade Grand tours var ett av tidens fenom bland eliten. Resan gick genom kontinenten till Italien. Ehrensvärd tyckte det skulle vara viktigt för konsten: "Det är med målarestil som med språk, man talar sitt modersmål bäst, men hade unga artister strax kommit till Rom, hade Roms stil blivit deras modersmål." Pro memorian överlämnades dock aldrig till kungen.

Kung Gustav III drog i varje fall även han iväg till Italien - och Rom. år 1783-84. Han reste mycket i Europa och ville troligen lyssna på de politiska stämningarna. Men troligen fanns det även en fascination för antiken och konsten i bakgrunden. Den unge finnen Gustaf Mauritz Armfelt (1757-1814), som blivit en av kungens gunstlingar omkring år 1780. Resan var mycket politisk: kungen och hans svit träffade kejsar Josef II i Florens.

Vägarna var usla: den kungliga svitens vagnar körde fast och ankomsten till Rom blev sen - man var framme nära midnatt på julafton 1783. Sviten körde in genom Porta del Vaticano, eftersom Porta del Popola var stäng på grund av reparationer. Rom var ännu en liten stad fylld av ruiner, med ett litet borgarskap, men naturligtvis ett stort antal kyrkligt anställda och dignitärer. Genast följande dag åhörde kungen påvens mässa i Peterskyrkan. Mottagandet var varmt: påven Pius VI tog väl emot kungen, eftersom denne hade utfärdat toleransediktet 1780 som garanterade katolikerna religionsfrihet i Sverige. 4.1.1784 nämns kungen ha besökt Sankta Birgittas klosterkyrka, och det sägs att han läst om Birgittas bostad tidigare och därför varit intresserad av att besöka den. Han fick även se böcker från Kristinas bibliotek i Vatikanen. De tidigare nordbornas liv i Rom fascinerade. Resan gick vidare till Neapel, men sviten återkom ännu till Rom våren 1784 innan hemfärden mot norr.

Konstnärer och vetenskapsmän

På 1800-talet hittade de finländska konstnärerna Rom vid sidan av Paris. Om dem kan du läsa mer om i till exempel Liisa Suvikumpus bok om konstnärer och författare i Rom (Rooma. Kirjailijan kaupunki, 2004). Bland annat Albert Edelfelt (1854-1905) besökte även Rom och i sitt brev till mamman 22.5.1876 skriver han att han besökt konstnären Walter Runeberg (1838-1920) med familj: "Vi stannade där till kl. 5. - Den främmande maten (allt var utmärkt gott och jag åt duktigt) gjorde att jag kände lite knip i magen i går afton, men nu är det över."

Samtidigt bodde även skulptören Robert Stigell (1852-1907) i Rom och fick hjälp av Runeberg mellan åren 1872 och 1876, då han studerade vid Accademia San Luca. Stigell fick inspiration av renässansen och barockens mästare och gjorde flera beställningar under sin tid här. Han fick dem via sin far i Finland och sände sedan hem basreliefer för gravmedlajonger etc. i marmor. Konstnärerna vistades tillsammans med andra nordbor och gjorde gemensamma resor till Carrara, Pisa, Florens. Stigell arbetade i en ateljé tillsammans med Johannes Takanen (1849-1885). Takanen blev berömd även för sin vida bekantskapskrets och sitt rykte som hjärtekrossare. Men han avled i unga år, drabbad av seg lunginflammation och feber. Stigell skrev år 1877: "Jag tror Takanens hemresa kommer att befodra mycket, främst hans hälsa och ändå tror jag att Takanen aldrig blir gammal och det är synd, för jag kan nästan säga att han är Finlands förnämsta bildhuggare."

På 1900-talet hittade många finländska författare till Rom, men även vetenskapsmän i och med att Finlands Rominstitut grundades här år 1954. Professor Päivi Setälä (1943-2014) var en inspirerande historiker, lärare och Romvän. Hon verkade som direktör för IRF på Villa Lante 1996-1999 och var särskilt insatt i kvinnohistoria. Hon är berömd för sina kulturgärningar, sin forskning kring antikens kvinnor, Kristina, Birgitta. I sin bok Näköaloja Villa Lantesta från 1998 skriver hon följande (min översättning):
"I vyn som öppnar sig från Villa Lante finns 300 år av Europas historia. Enligt den korta versionen kan man från Lante se Europas utveckling från antiken via kristendomen till medeltiden och påvens välde samt via renässansen till barocken. Rom är ur sitt perspektiv och till sin själ en antikens, påvens och barockens stad. I dess silhuett finns ingen gotisk kyrka, därför anknyts den inte lätt till ett medeltida landskap. Historien för tittaren via nyklassicismen och Napoleon till det förenade Italien. Det moderna Italien vill vara enigt och Rom dess huvudstad. Nationell tyngd finns uttryckligen i kung Viktor Emanueles minnesmärke (den så kallade bröllopstårtan) och hos rättspalatset, som är byggda av samma vita marmor. Idén om Rom, den öppna staden, har förverkligats: i staden finns inga reklamljus och inga skyskrapor. Man ser inte Mussolinis nya kejserliga arkitektur; hans stad EUR skönjes bara långt borta. Från Villa Lante ser också gemene historiker att arkitekturen har en betydelse som ideologiskt uttryck."

Skrivet av Eva Ahl-Waris, Villa Lantes Vänners sekreterare 2019.
2.8.2019.
Det här inlägget baserar sig på en kurs på Arbis med samma titel som presenterade olika personer och deras besök i påvens stad från medeltiden till 1900-talet.